fröken svår

något ovanligt:   e t t   v ä l d i g t   ( o - ) p e r s o n l i g t   i n l ä g g .

varför har jag byggt upp denna mur, denna mur av sten? jag börjar smälta in i den och hela jag är snart gjord av sten. jag släpper inte in någon och tillåter ingen att komma nära.   p å   e n   a r m l ä n g d s   a v s t å n d ,  m i n s t .

jag som tidigare ( känns som om jag pratar om mitt förra liv ) alltid ville vara fysisk. alltid skulle jag ta på, krama, pussa och vara sådär mysigt kelig. nu drar jag mig åt kanten och kan inte vara  n å g o n   n ä r a.

jag vet inte riktigt vad jag är rädd för? att ge fel budskap? men kanske hellre det? än att vara en människa som är gjord av sten? jag ger ju fel budskap med min jävla mur också.   s n ä ä l l a ,   r i v   m i n   m u r  !

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0